Finns ingen överskrift, läs bara....

Jag pratade med en tjej igår, vi känner inte varandra men jag ville hjälpa henne eftersom jag visste att hon inte mår bra. Hon har anorexia, hon skär sig, hör röster och har självmordstankar. Jag blir bara så himla frustrerad!! Jag vet inte vad jag ska göra, visst, jag har själv en del erfarenheter utav ovanstående symptom men jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa denna lilla flickan. Jag vet att det inte är mitt problem, jag känner ju inte ens henne. Men jag vet inte varför jag mår så fruktansvärt dåligt av att höra hennes tragiska historia Igår sa hon att tiden var inne. Vad ska man säga då??? Så jag ringde upp henne. Jag gjorde verkligen allt för att motivera henne till att inte ta de där tabletterna som hon påstod att hon hade brevid sig, och vi snackade i en halv timma, men jag räckte inte till. Den stackars, stackars flickan svalde sina tabletter. Med väldigt dåligt samvete avslutade jag samtalet. Det sista jag sa var "lovar du att vi hörs imorrn?" ett svagt "mm ande" bekräftade min fråga. Samtalet avslutades. Men hon loggade inte in på msn som vanligt idag vilket fick mig att bli väldigt illa till mods, vad hade hänt?
För ca en timma sen ringade jag henne igen, det var hennes mamma som svarade.
Hon ligger nu på sjukhus för överdos men kommer att klara sig.
Vad ska man säga? Kunde jag ha sagt ngt bättre igår som fick henne att ändra inställning?
Åh, vad jag ångrar mig!!
Det värsta är att hon inte är ensam om att må såhär dåligt. Det räcker med att man tittar på lite olika bloggar så ser man, nästan varenda blogg på *HemligtEftersomHennesBloggFinnsMed*.se handlar om både tjejer och killar som mår fruktansvärt psykist dåligt. Känslan jag får av den tanken finns det inga ord som räcker till för. Jag vill bara gråta över alla dessa ungdomar Vart finns hjälpen?
Vart finns det människor som ser dem?
Istället för att få hjälp bloggar de om sina bekymmer, de läser varandras bloggar och uppmanar vanandra till självskade beteende och självmord.
Varför bloggar man? Själv tycker jag att det är väldigt skönt att få skriva ut mina känslor, inte för att jag egentligen bryr mig om ngn läser. Men man tar liksom itu med sina tankar och hittar insikter. Det är nog viktigt att inte bara leva på hela tiden utan att sätta sig ner och fundera över vad som egentligen är viktigt.
Det är sommarlov, men detta sommarlovet är nog ett av mina viktigaste och mest minnes värda lov någonsin, men det får jag blogga om ngn annan gång... Obs! Tjejen på bilden har inget me flickan att göra...

Puss på er alla stackare där ute, men kom ihåg att Allting Alltid Bilr Bättre!!!